Trodde ju temperaturen skulle stanna när den gick ner till -3 för några dagar sedan, men moder jord har än en gång lurat mig. Just nu ligger det på -9 och hoppas inte att det går ner mer.

Jag och min allra käraste åkte in med 17:03 tåget till Linköping och anlände till Konsert & Kongress tjugo över fem. Kön var redan lång och atmosfären inne i byggnaden var spänd. Vi konstaterade att vi skulle nog komma några rader bakom scenen, men det var okej. Det hade ju köat folk från klockan 10 på morgonen. Bara en timme senare hade hela receptionen fyllts av folk och kön gick ändå ut genom antrén. Soundchecken inne i Garden var i fullgång och massor med 13åringar tryckte sig mot glaset för att försöka se. När klockan äntligen äntligen blivit sju så öppnades portarna till lokalen. Det var fullt med vakter för att försäkra sig om att ingen sprang. Väl inne fick vi bra platser och en kille som verkade vara vattenansvarig, gick runt framför scenen och informerade de på första raden om någoting. En kvart efter utsatt tid släcktes ljuset och vi var så förväntansfulla. Ett bildspel började på den stora skärmen och jag kände hur spänningen jag haft i mig hela dagen började ta ut sin rätt. Det vibrerade i varenda muskel och när tvillingarna vi alla hade väntat på i timmar äntligen voltade ut på scenen, steg jag in i en annan värld.